Stora världen kommer allt närmare

Nu är de snart tre veckor, våra små killar. De äter och växer, runda och goa är de. "Ettan" kryper gärna ut ur boet. Han kryper runt på golvet en liten stund, sedan kryper han tillbaka in. De första gångerna visste han bara hur han skulle ta sig ut. Så då han väl kommit ut på golvet pep han så hjärtskärande, att det inte gick att missa att han hamnat lite fel. Då lyfte jag in honom till resten av familjen igen. Vad hände då? Jo, han vände om direkt och kröp ut igen. Det var bara att sitta kvar och hålla dem sällskap, medan han utforskade världen.

Då de är så små är deras värld rätt begränsad. Vi brukar sätta upp små avgränsningar så att de inte har för stor värld att utforska i taget. Sen brukar vi utvidga deras domäner allteftersom.

De brukar nöja sig med att vara innanför den större"avspärrningen", den till sovrummet de första sex veckorna, därefter får man antingen höja upp spärren eller stänga dörren, då vi inte är hemma och kan vara med dem. Vad gäller vår lille Etta är jag lite osäker på hur länge han nöjer sig med att vara innanför de gränser vi satt upp.

"Trean"

"Tvåan"

"Ettan"

Nu väntar en av söndagens absoluta höjdpunkter, veckans zumbapass. Det är så roligt. Man kommer på sig själv med att stå med ett leende på läpparna, samtidigt som man förtvivlat försöker följa rörelserna på ett ungefär. Trots att det kan vara lite svårt med koordinationen ibland, blir man så glad av att bara försöka hänga med. Märkligt, men sant.

Ha en skön söndagkväll!